nykär i livet

ja jag är som nykär i livet. det friska livet.
mina fina flickor jennyfer och katta hjälper mig på många olika sätt. dom följer mig till jobbiga men viktiga möten, går på hundpromenader med mig och milo och finns där och lyssnar. och säger till när jag flaxar iväg med konstiga idéer- jenyfer har bokstavligen räddat mig men att katta brydde sig så mycket var en glad överraskning.
jag vill göra jennyfer,katta och candy stolta över mig. och min vardag är rätt trygg. den handar mest om milo.
jag är ute på rock-klubbarna rätt mycket, och dricker till helgerna men försöker att inte dricka för mycket. jag vet att jag inte borde dricka alls, med tanke på hepatiten och levern, men jag väljer att dricka ändå. men måttligt.
det finns riktigt tunga dagar, drogsuget sliter och drar, men då åker jag hem till jennyfer som bor nära eller går på promenad med katta och mopsarna.
jag är inte rädd just nu. just nu lever jag som jag vill göra. tränar med milo, läser om berättareknik eller om hundskötsel, är väldigt social och träffar människor och vänner och jag pratar och dricker kaffe med grannarna.

jag trivs väldigt bra med att bo själv. och att vara singel tills jag verkligen hittar rätt den här gången.
ikväll tror jag att jennyfer och katta kommer och hjälper mig med listan på saker jag behäver göra och ta tag i. jag har två eller tre kartonger kvar att packa upp, men mmånga viktiga möten jag inte får missa. men vården här är snabb och tillmötesgående..
men i det stora hela så trivs jag. med livet,med mina vännner, med lägenheten och området. det är nära både in till stan och till natur.

mamma ocb pappa hjälper mig mycket. pappa ska komma hit en ledig dag och gå runt vinterviken med mig och milo. han älskar milo. vem gör inte det? han är en riktig flirtis, har även fått träffa mina biologiska syskon och det var fint, jag har ju saknat dom så mycket.jag har kvar en familj, trots att jag trodde att jag förlorat dom för alltid. milo är jättebra med barn, det märks när han leker och är tålig när Lovan min systerdotter rycker och drar i hans colliepäls som börjar bli riktigt långt nu. oooh, colliepälsen, så härligt ovh tryggt att borra in ansiktet i. han har en egen sänghalva ohch jag ska köpa en ny extra stor soffa så att han också får plats.
det känns som att jag flänger runt för mycket, istället för att få skrivarro. men den kommer,


vissa dagar vill jag gömma mig. men jag får räkna med bakslag ibland. ändå, om man jämför nu med för bara några månader sen eller för några år sedaan. så är jag numera lita ängslig ibland, men jag skriver när jag hinner och jag vill utbilda mig till huninstruktör. det är mest självstudier om kroppspråk ursprung, etologi, raser osv. jag komer aldrig sluta skriva men djuren är mitt liv'
nu i slutet av maj är det en inofficiell utställning där jag ska ställa ut milo. mest för att det är en kul grejj.

och även dom tyngre dagarana så fungerar det inte att bara gömma sig, inte när jag har en sjumånaders valp som behöver träning, mental stimulans, lek och motion. han är en stor kelbjörn,

det är natt och jag vaknar redan vid fyratiden eftersom så mycket och så många som skadat mig finns i mina drömmar. men så vaknar jag och milo ligger tätt intill på sin egen sänghalva och vaknar när jag vaknar. och jag är i drömlägenheten och säger högt till mig själv och milo att "vi bestämmer själva nu"
det är en skön men lite läskig känsla. läskig för att det innebär så mycket ansvar men det är på tiden att jag börjar ta det ansvaret.
dagarna består mest av att packa upp och pyssla med lägenheten och gå på hundpromenader med jennyfer och katta eller själv. romanen finns så tydlig och klar i mitt huvud men kanske utvecklar sig till något jag inte ens vet själv. det är spänningen med att skriva.
men i första hand går att vänja sig vid att bo själv. vissa kvällar och nätter är det jobbigt men oftast så befriande skönt.
jag har träffat en kvinna på vuxenenheten på soss- dom gör en utredning på mig nu och jsg ska genomgå en intervju för att se vilken skala jag står på-och jag har träffat min läkare och hon ska skriva en remiss till sjukmassage istället för att jag ska äta olika starka morfinpreparat.
jag missade mötet med beroendeenheten eftersom jag var sjuk. jag har en förkylning som inte går över och sätter sig djupare på mig på grund av hepatiten så jag har legat avslagen i flera dagar. men det får vara nog med det. nu ska jag få lägenheten precis som jag vill ha den.

cordell

jag sitter och dricker kaffe i mitt alldeles EGNA lägenhet. milo ligger under stolen lite trött efter att vi började leka med bollen(en rosa boll såklart)
jag trivs redan. jennyfer och linus hjälpte mig att måla, köket blodrött, lilla hallen sockervaddsrosa och även den nyansen i mellan rummet men med en fondvägg i guld. bäst är att sovrummet är ganska djuplila. och jag har ställt möbler som dom ska och är i full fart med att packa upp lådarna. jag har tillochmed målat nattduksbordet i guld helt själv.
en del är förstört eller repat men jag flyttade ändå fyra gånger i göteborg så det fick jag vill räkna med.
lägenheten ligger på femte våningen och det är en fantastisk utsikt. två minuter från mig finns ett stort fält man kan låta Milo springa av sig och sedan fortsätta runt vinterviken.
så det går jättebra att bo ensam. jag har ju collievalpen och två skattkatter. jag läser, jag skriver på den fiktiva romanen och jag har varit riktigt social.
i lördags kom jennyfer och katta till mig, åt infiskt och drack vin. sedan skulle katta sötnosen iväg så då blev jag och jennyfer partysugna och åkte till johan och fortsatte dricka, jag fick ett knull, och vi hade jävligt roligt fram till slutet.
nästa dag var vi lite bakis och gick på långgpromenad med tricky och milo.
igår var jag med katta på långpromenad. hon hade sina två moppsar med sig så dom jagade runt en hel del..

jag lever för tre saker. 1:mina djur, dom kommer alltid först. 2.den fiktiva romanen jag har i huvudet och som jag börjat skriva på-< 3:mina vänner, dom få som jag verkligen litar på mig.

jag vägrar försörja någon mer, man eller kvinna spelar ingen roll, jag vägrar ta skit av någon då slår jag och det är jag inte stolt över. men jag tänker aldrig mer låta någon begränsa mig.

på riktigt?

foto:therese dahl

bilder; jag tillsammans med therese greyhound dimma, jag med milo och jag med jennyfers labrador tricky star och milo blue.

jag börjar äntligen piggna till. jag har haft feber, hosta och varit tokförkyld i en vecka ungefär. men idag vaknade jag vid sex och kände mig nästan helt bra.
när jag ser bilder på mig nu så ser jag en skrattande, friskare berny. och ser jag på bilder från göteborgstiden så tänker jag på hur nära jag var att gå under även fast jag inte förstod det då.
idag hämtar jag nyckeln till min nya lägenhet och imorgon åker jag ner till göteborg och hämtar mina älskade katter och packar ihop mina saker och säger hejdå till amelia. mina katter har jag saknat så otroligt mycket.zeldox är fortfarande snodd, tuva är ju död men jag har hennes aska i en fin urna för jag klarade inte av tanken att hon skulle bli kremerad med en hög andra katter som om hon inte vore värd någonting. theus har jag förmodligen också förlorat för han smet nyligen ut från ett köksfönster har amelia berättat. då är det zelda och smilla kvar av min kattfamilj. det gör ont riktigt riktigt ont. men zeldox ska jag ha tillbaka till varje pris. han var min första skatt och kommer alltid vara speciell för mig.

det känns lite läskigt att jag ska bo helt själv nu. men det känns mest så otroligt skönt. att få ro om mig själv och djuren. och börja arbeta med boken som jag har så färdig i mitt huvud. jag hoppas bara att nykterheten och friskheten är på riktigt den här gången. jag vet att jag kan klara det- om jag klarade att sluta skära mig helt och hållet efter sex års dagliga skärande i mig själv och numera äcklas av tanken, så ska jag också klara av att sluta missbruka och förstöra mig själv både fysiskt och psykiskt med kemikalier.

jag hoppas att det är på riktigt den här gången. att jag en dag äcklas av tanken på att ta en drog.

my heart belongs to,,,,

foto: therese dahl

jag bara älskar dom här bilderna som therese har tagit. kärlek och skönhet utstrålar dom enligt mig och jag tror ingen kan säga emot. kärlek och skönhet och starka band. milo gör mig stark och lugn och glad och jag gör allt för att milo ska vara stark och trygg och glad och det är han faktiskt. jag ska rama in dom här.

jag har planerat flytten hela dagen igår. och pratat med myndigheter här i stockholm. bland annat Liljeholmens beroendeenhet som tog mig på allvar. men jag ringde också upp och sa precis som det är "jag har missbrukat mer än halva mitt liv, alla sorters droger och injicerat i långa perioder i det livet och jag är trött på skiten och måste ha stöd för att inte falla tillbaka. för never trust a junkie. iaf inte när det gäller missbruket."
när jag hade berättat hela min historia bara rakt upp och ner och helt ärligt och berättat att jag har hepatit c så sa dom att självklart ska jag få allt stöd dom kan erbjuda och att dom skulle ge mig förtur på grund av att mitt missbruk är så allvarligt och långvarigt.
jag har också varit på en hälsoundersökning för första gången på kanske tio år. hjärtat var inte alls bra, jag har förvärrat mitt hjärtproblem (som jag fick efter en överdos när jag var femton) genom att fortsätta missbruka och nu måste jag gå på regelbundna kontroller. men han kände på magen länge och noga runt lever och njurar för att kontrollera hepatiten men det kändes bra. men nu blir jag remitterad till infektion här i stockholm där jag ska diskutera behandling för hepatit c.
jag ska få lämna många olika sorters blodprover för förutom hepatiten så trodde läkaren att jag kan ha anemi eftersom jag får sådana extrema trötthetsattacker.
jag ska träffa läkaren nästa onsdag igen för fortsatt undersökning. det är lite läskigt men väldigt, väldigt nödvändigt. nu måste jag börja ta hälsan på allvar.
efter läkarbesöket var jag på bokrean med min älskade, underbart fina pappa. vi gick till två olika bokhandlar och jag hittade två väldigt intressanta hundböcker som pappa köpte åt mig. både min pappa och min mamma ställer upp väldigt mycket och är glada åt att jag flyttat tillbaka till stockholm. och dom älskar milo och man märker att milo tycker väldigt mycket om dom också. sist jag var hemma hos dom och sov över med milo så följde min finaste lilla mamma med på hundpromenad mitt i natten och kylan. det var fint.
det känns bra att få en bättre kontakt med dom igen. som jennyfer säger- dom är underbara.

och jag fick ett mail som fick mig att börja gråta. det var från vlona som skriver "Jag kunde inte hålla fast dig eller skydda dig, hur gärna jag än ville. Och det känns dåligt, såklart."
det är inte du älskade vännen som ska känna dig dålig. det är jag. jag som har försakat mina vänner och fått dom att känna sig oroliga och besvikna men som ändå finns kvar i mitt liv. det är jag så otroligt glad och tacksam för. vlona, jag kunde inte hålla fast mig själv och därför kunde inte du det heller. du och ni andra som jag svikit på många sätt, det är inte ni som har gjort något fel. och nu är jag tillbaka.

jag saknar så många. och ni vet vilka ni är.

nu ska jag ut i solen med min milo. och vid sex ska jag med honom till södra djursjukhuset för att kolla hans ögon. dom är lite rödsprängda och rinniga och även fast han är ögonlyst två gånger redan med perfekta resultat så har collies genetiskt ofta problem med ögonen så det är bäst att kolla upp det och få bra ögondroppar.
men nu som sagt, ut i solen, ännu blondare och med världens finaste valp.

idag var jag först på snöpromenad med milo, både han och jag älskar snö och skvätter snö på varandra som ett mildare snöbollskrig, vi skuttar i stora snöhögar och brottas i snön. sen åkte vi och träffade therese och hennes jättefina två greyhounds. jag föll speciellt för dimma den vita. och hundcafét var jättemysigt, milo sprang runt och fick nya kompisar och jag beställde en leverpastejkaka till honom. det var jättefint att träffa therese som varit ett stort stöd och som jag hoppas få träffa snart igen. synd bara att jag överskjöldes av en sådan trötthet så vi hann inte prata så mycket som jag egentligen ville,
så jag åkte hem med milo och sov och vaknade av att jennyfer hade gjort en underbar rotfruktsgratäng med smält ost.
sedan började vi göra oss iordning för en utekväll på rocks. jag drack en och en halv grogg men vi fick fina foton och var riktigt i stämning för att gå. var sådär lite tjejiga och klädde på oss tillsammans och sminkade oss tillsammans.
tyvärr var det inte så roligt på rocks men jag fick iaf ett hångel av rätt så snygg kille. thihi.

jo det är nämligen så att jag har gjort slut med amelia och det beslutet känns rätt. jag kan inte ha ännu ett destruktivt föhållande, men vi är inte ovänner på något sätt och jag finns kvar som vän om hon vill det. och jag flyttar tillbaka till stockholm, det är ändå staden som jag har vuxit upp i och känner mig hemma i. och jag är inte längre mordhotad, så det är riskfritt också. det är däremot inte riskfritt att bo kvar i göteborg där jag har för mycket dåliga kontakter. jag hamnade i sprutnarkomani, blåsa torskar och det slet på både min kropp och mitt psyke och när jag blev indragen i en vansinnig vapenhärva fick jag nog.
men nu är jag överlycklig för jag har fått en stor, luftig tvåa i det fina området aspudden i hägersten, inte långt alls från jennyfer och andra nära vänner.
vardagsrummet är enormt och väggarna är vita och där ska jag inte måla utan ha en röd, stor soffa, röd fin matta och röda sammetsgardiner. jag ska även ha mitt skrivbord i indiskt träslag precis vid fönstret.
hallen och mellanrummet går att göra jättefint och väggarna ska målas i gammeldagsrosa. köket är också ganska stort och fräscht och där ska väggarna vara röda.
det bästa rummet är sovrummet för det ger en så mysig, trygg känsla . där ska väggarna vara toklila och jag ska ha en stor dubbelsäng så att jag och milo och katterna får plats. och i sovrummet finns det en vägg som är tillräckligt stor för min älskade antika bokhylla av ädelträ.
det ska bli så kul! att få inreda helt själv så jag är helt besatt av inredning och möbler just nu. det ska också bli skönt att bo ensam för första gången på nästan sex år. att få bygga upp mig själv, gå regelbundet på missbruksvård och terapi, hundkurser och träffa sunda vänner som är friska och inte använder droger.
det kommer ta lite tid att vänja sig vid att bo själv igen men jag kommer få ha mina egna rutiner, lyssna på den musik jag vill och få ro att bygga upp mig själv. jag tänker koncentrera mig på djuren och på karriären. jag längtar så efter att skriva igen, både filmmanus och en fiktiv roman, och när jag bor själv får jag äntligen ro till det.
jag flyttar in 25 mars då ska jag och jennyfer måla om, sen den 29 eller 30 får jag flytthjälp att flytta mina saker och katter, men jag måste nog åka ner dit lite innan för att packa och ordna vissa andra saker.

jag tror på mig själv den här gången. att jag kommer lyckas göra alla er som tror och tycker om mig stolta. framförallt vill jag göra mig själv stolt över mig själv.

glädje&friskhetspuss till er alla!

levande och blond i stockholm

blondes have more fun. jag har haft svartvitt hår i nio år som en symbolisk handling för det yttersta ljusa och det yttersta mörka och kriget där emellan.
nu har det yttersta ljusa vunnit och jag har blekt hela håret som en symbolisk handling för att friskheten segrar.

jag är i tillbaka i stockholm med min collievalp på fem månader milo och bor tillfälligt hos min jennyfer star min fina syster och framtiden är oviss för alla er som undrar om mig och amelia.
jag vet bara att jag inte kan rädda andra, alla måste rädda sig själva, vara sin egen hjälte och just nu måste jag verkligen rädda mig själv. koncentrera mig på att bygga upp mig själv efter det kaotiska halvåret i göteborg. koncentrera mig på milo och katterna och karriären. jag längtar efter att få börja fortsättningskursen efter valpkursen som jag gått med milo, börja träna ung lydnad med honom och sedan agilty. och nu den 10 april ställer jag ut honom för första gången i valpklass.
jag längtar också efter att få börja skriva igen äntligen, och alla sidoprojekt jag har. men främst efter att få lugn och ro att skriva. gå in i det, bli nästan som manisk och låta kreativiteten strömma genom kroppen. hålla mig ifrån alla jävla droger som jag varit så sjuk trött på i så många år och umgås med jennyfer och katta och andra nära vänner som jag fortfarande litar på. och jag hoppas få träffa candy oftare, som förra helgen på jennyfers relasefest som soloartist då vi systrar återförenades för första gången på nästan ett år eller mer? länge sen var det i alla fall, men förra helgen bubblade jag av kärlek och styrka och glädje och tacksamhet för att jag har mina två bästa bästa vänner som får mig att skratta mer än någon annan, som jag kan gråta ut hos, som jag kan berätta allt för och som alltid tror på mig. och om några dagar kommer candy till stockholm igen!!!

jag och jennyfer går långa hundpromenader tillsammans med hennes labrador tricky star och milo blue, vi pratar om allt och inget och tar igen allt vi missat av varandra, vi ser på filmer och jag vilar upp mig och äter nyttigt. jag känner mig levande igen och starkare än någonsin, självständig och trygg.
jag är beviljad missbruksvård och kbt eller liknande terapi för jag vill verkligen lära mig nu att leva efter samhällets regler och bli vuxen och stabilare. jag har levt ett helt liv i så total avsaknad av regler och levt något slags rockstar-liv. nu mognar jag och utvecklas och är aktiv och social och ser fram emot varje dag.

när jag kom hit för några veckor sedan var jag härjad och sliten och trött på livet, nu känner jag livet sprudla inom mig.
jag ska försöka uppdatera bloggen oftare nu när jag kan koncentrera mig igen och orkar, och hemsidan kommer också uppdateras inom någon/några veckor med info om pocketutgåvan som nu finns i affärerna med prickigt omslag(jag tyckte att det saknades en prickig bok) samt med info om dokumentären som när och var den kommer upp på bio och släpps som dvd samt andra nyheter.

nu ska jag snart sova. jag sover så tryggt och bra här hos jennyfer och går ofta upp vid sju/halv åtta för att gå ut med milo och skutta och leka i snön som både han och jag älskar och jag älskar att gå en lång morgonpromenad särskilt.
han sover alltid vid mina fötter och är så glad när jag vaknar. min fina fina skatt. han är min stolthet och min kärlek. han, katterna mina och mina systrar jennyfer och candy.
jag är tacksam för att jag fortfarande lever.